Milstenar i bygden

Milstenar i bygden

Korta notiser

En gammal svensk mil är 36 000 fot eller 6 000 famnar vilket motsvarar 10689 meter. En fjärdrings väg är alltså 2672,25 meter. Milstenen i Sörvik är en helmilsten, nästa sten som kommer är en kvartsmil för att följas av en halvmilsten. Nu finns i vår närhet om man följer den gamla vägen mellan Burens och Stensbo fem milstenar uppställda. De står vid burbacken i Burens, Sörviks skola, efter Gamla Norrviksvägen, vägen mellan Fängenhällarna och Gamla Finntorpet samt vid Oxbacken ner mot Stensbo. Milstenarna står oftast på vägens högra sida från Stockholm räknat.

Den gamla ladugården innehöll en kulturskatt

Foto ©N-E Nordqvist 1990

Redan i början av 1900-talet uppfördes en ladugård efter den då inte byggda vägen till Storgården i Brunnsvik. Ladugården hörde till Solgården, en gård som har blivit delad genom arvslotter från Storgårdens en gång stora egendom. Under en längre tid har man inte utnyttjat ladugården och tidens tand har tagit kål på vitala delar. Den nuvarande ägaren var inte beredd att ta den kostnad en renovering skulle innebära. Det blev som i visan: "nu ska hela rasket rivas, nu ska 34:an bort ...".

Ladugården var delvis byggd av slaggsten

Foto: N-E Nordqvist 1999

På baksidan kunde man se att delar av ladugården var byggd av kalkbruk och med slaggstenar. Ovanför den svarta fläcken i grunden ligger en långsmal sten, den gömda milstenen! En inte ovanlig metod att bygga hus och ladugårdar kring förra sekelskiftet.
Slaggens olika blåa färger är ett bevis på hur varmt det har varit i smältan vid hyttan. Slaggen kanske kom från den tid då Brunnsviks hytta var i drift. En stor del av slaggvarpen finns kvar än idag nedanför cykelbanan, efter den lilla bäck som har sin källa i Rösjön.

Dokumentationen var egentligen inte att avse denna del, utan först och främst en dokumentation av hur "kronorna såg ut". Kronor var ett sätt att bygga upp vissa delar under t. ex. ett uthus, som låg lite högre, än vad man kunde tänka sig att bygga en traditionell grund. Av någon anledning kunde man inte låta bli att fotografera grunden och delar av slaggstensväggen, när man ändå var där. Något år senare skulle det visa sig att det fanns en kulturskatt. Den långa platta stenen i grunden till höger i bilden. Vad var det?

Milstenen är hittad

Foto ©N-E Nordqvist 1992

Den helmilsten som finns på bilden hittades den 6 juli 1992 i samband med rivningen av f.d. Frans Danielssons ladugård i Brunnsvik. En av bygdens innevånare höll på med att ”städa upp” efter rivningen då han och gårdens yngsta son kom på denna milsten, som har legat i grunden i omkring 90 år. För mig som skriver dessa rader blev det ett intensivt arbete med att studera gamla kartor med vägbeskrivningar och med ett fältarbete med mätning mellan några bevarade milstenar. Till slut kunde man lista ut var den har stått någonstans. En karta från år 1866 gav mig den sista pusselbiten. Om vi går tillbaka och tittar eller klickar på länken ladugård, så finner vi att där i grunden fanns denna milsten. Hur har den då hamnat där? Milstenarna upphörde att gälla när de nya måttenheterna infördes i landet. Milstenarna var då som vilka stenar som helst. Numera är de skyddade enligt fornminneslagen.

Milstenen vid Sörviks skola

Foto: ©N-E Nordqvist 2015-10-13

Den första milstenen i Sverige tillverkades redan år 1652. I Skaraborgs län dröjde det till 1700-talets första hälft. Två år innan slutet av Kung Gustav III:s regeringstid, 1746-1792, vid den tidpunkten placerade man ut milstenar här i Västerbergslagen. Stenen i Sörvik har årtalet 1790 inhugget. Helmilstenarna hade dåvarande kungs signum inhugget, miltalet inhugget samt initialerna J B. De avsåg då den dåvarande landshövdingen i Kopparbergs län Johan Bäck. I samband med att Sörviks skola skulle renoveras lämnade skrivaren ett förslag till Ludvika Kommun att den borde sättas upp igen. Den hamnade inte exakt på samma plats som den stod på förut. Nu kan man åter se denna milsten, tack vare hjälp av AEB och Ludvika Kommuns Tekniska avdelning. Utformningen, där milstenen nu står, har hämtas från den 1/4-milsten som står i Oxbacken mellan Stensbo och Bergalid. (på kartan är Bergalid utsatt som ”Nybygget”).

Milstenen vid Burens

Foto: ©N-E Nordqvist 2007

Ännu en del av den här bygdens historia kan nu läggas till handlingarna. Efter 100 år, där den hade varit gömd för den stora allmänheten har den nu kommit på sin plats igen. Längst upp i det som kallas för "burbacken" i Burens tronar den åter. Lösningen på vad milstenen hade stått fanns på "Häradsekonomiska kartan på Dvd", utgiven av Lantmäteriet. Hur den hamnade i en gammal ladugårdsgrund i Brunnsvik är okänt, men det kanske var att lämna ett minne från forntiden till framtiden. Nu har vi fått ett sammanhängande stråk av sex milstenar efter den gamla vägen mellan Ludvika och Stensbo.

Uppsättningen av milstenen

Foto: ©N-E Nordqvist 2007

Med god hjälp av dagens moderna maskiner och med hjälp av Ludvika kommuns tekniska avdelning kunde milstenen enkelt resas på sin plats igen. En cirkel blev därmed sluten.

Milstenen 2009

Foto: ©N-E Nordqvist 2009

När det har gått två år sedan milstenen sattes upp längst upp på burbacken återvände jag till platsen där milstenen har stått för för över hundra år sedan. Glad i sinnet att växtligheten har återvänt och att den ser ut att ha stått där i en evighet. Glädjande att någon bybo klipper gräset en liten bit på den gamla vägen.

Milstenen vid Storsveten Norrvik

Foto ©N-E Nordqvist 1985

I samband med cirkeln gamla Sörvik, som ännu lever, hade vi som mål att återställa ett antal milstenar. Platsen mellan Brunnsvik och Norrvik där den avbildade milstenen står kallas för "Storsveten". Med förenade krafter från deltagarna så satte vi upp milstenen igen år 1985. Den står nu omkring en fjärdrings väg från den helmilsten som finns vid Sörviks skola. Några år senare, på sommaren därpå, knuffade buskröjaren till den tidigare resta milstenen så den vältes över ända igen. Bygdens historieintresserade personer ansåg, att de, som hade knuffat ikull milstenen, skulle ta sig samman och resa upp den igen. Strax före midsommar år 1989 resten den upp av Ludvika Kommun.

Halvmilstenen mellan Fängenhällarna och G:la Finntorpet

Uppsättning av milstolpar eller milstenar blev påbjudet i 1649 års Gästgiveri- och skjutsförordningen. Då uppdrogs åt de lokala myndigheterna - länsstyrelsen, fogdar och lagläste, att på så sätt förbättra de resandes bekvämlighet. Äldre lagar hade bland annat påbjudit och lagfäst vägunderhållningsskyldighet, vägarnas storlek, byggande av gästgivar- gårdar efter vägarna med 2 - 2,5 mils avstånd från varandra. Vid varje gästgivargård skulle det finnas så kallade skjutstavlor, med angivna mått och pris till närmaste orter och gästgivargårdar. Denna milsten står efter äldsta vägen mellan Ludvika och Grangärde. Även kallad kyrkstigen. Leden används numera och är utmärkt som pilgrimsled mellan Norrvik, Fängenhällarna och G:la Finntorpet.

Pilgrimsleden mellan G:la Prästhyttan och Krokeboda

Nuvarande pilgrimsleden mellan Ludvika och Grangärde används sällan av vandrare i stor utsträckning. Leden följer inte den ursprungliga vägen mellan de båda kyrkorna i Ludvika och Grangärde. Här vid Oxbackens krön, där den urgamla landsvägen tar slut för vanliga moderna bilar. Där finns numera bara en körväg med delvis djupa spår efter skogsmaskinernas framfart. Ormbunkarna och gräset frodas efter den gamla vandringsleden som en gång i tiden var av vital betydelse.

Milstenen vid Oxbacken

En bit ner i backen mot Krokeboda, nuvarande Stensbo står denna i vårt tycke pampiga 1/4-milsten. Stående, upprest i en fyrkantig kvadrat där kraftiga stenar skyddar den. Ett arbete som utfördes för omkring två hundra år sedan. Av vilka? Nu ett monument från en svunnen tid.

Den lavklädda milstenen

När man står framför denna milsten, delvis täckt av lava förundras man mycket. Siffrorna börjar försvinna bland lavan. Den omgivande skogen gör nog sitt till när solstrålarna inte har så lätt att tränga igenom grenverket. Tankar kommer och går. De tidiga vandrarna med sina hästar som drar vagnar med knarrande och knirkande hjul. Folket går bredvid i dåtidens kläder för att underlätta för hästen. Backe upp och backe ner, den långa färden från Krokeboda och Oxbacken mot Ludvika kantas numera av en komplett samling av milstenar. Här förundras man, att det är en gammal svensk mil och en fjärdrings väg till den gamla sockengränsen mellan Norrbärke och Grangärde församling som var vid forsbron i Ludvika, där det står en 1/2-milsten.

Vill du läsa om Initialristningarna på Fängenhällarna, där även en milsten står?

Ändrad 2020-03-29/NEN

Brunnsvik/Lekomberg med omgivning.

Om

Sök

Länkar