Brunnsvik sedd från ovan
 |
De båda byarna Brunnsvik och Lekomberg gränsar till varandra. Medan Lekomberg har haft sin gruvhistoria så har
Brunnsvik sin historia inom skolans väggar. Skolan har alltid legat mitt i byn, på
sluttningen ner mot sjön Väsman och Storgården. Där en gång i tiden
Karl-Erik Forsslund verkade med en vision, att kunskap och lärdom är inte
tungt att bära. Mycket har förändrats sedan starten och fram till nutiden.
Ändå så har skolan haft sin plats här i bygden i över ett sekel.
Det öppna landskapet med bland annat åkrarna, hur blir det i framtiden?
Ingången till Brunnsvik
 |
Foto: ©N-E Nordqvist 2007
Den här delen av Brunnsviks Folkhögskola kommer inte att ge någon annan information än hur förändringen har kommit och gått genom årens lopp. Byggnader har förändrats, ändå kan man finna fragment som visar att något finns kvar sedan 1920- och 30-talet. Från ett antal gamla bilder, kommer här att ställas mot dagens (2007) bilder från Brunnsviks Folkhögskola.
Att skolan har förändrats utvändigt och även invändigt går inte att ta miste på, även innehållet på undervisningen har också förändrats under ett århundraden.
Karl-Erik Forsslunds Storgården och
Brunnsviks Folkhögskola är väl förknippad med varandra
 |
Foto: ©N-E Nordqvist 2007
Storgården
och Karl-Erik Forsslund
14 sept. 1872 föddes författaren, folkbildaren och hembygdsvårdaren Karl-Erik
Forsslund i Ljusnarsbergs socken. 1897 tog han sin filosofie licentiat i Uppsala. Hans
första anställning var på Albert Engströms nystartade Strix i Stockholm. Förmodligen
tillät inte Strixs ekonomi många manusinköp, utan Engström och Forsslund ritade och
skrev det mesta själva. Ibland fyllde Forsslunds bidrag halva tidningen med dikter, visor
och prosa och det var förmodligen av den anledningen han maskerade sin identitet genom
att använda sig av olika pseudonymer.
Redan 1898 återvände Karl-Erik till Sörvik. Han trivdes aldrig i storstan utan han var
en bygdens son och föredrog lugnet och idyllen. Kanske berodde det på att han hade
träffat sin tillblivna, Sofia Öhman - kallad Fejan, redan vid studierna i Uppsala. Sofia
var dotter till patron Gustaf Öhman på Sörviks Herrgård.
1897 stod Karl-Erik och Fejan första gången på Storgården, som Fejans far hade
köpt. De var nyförlovade. "Det var en strålande majdag med sol över röda
timmerhus, blått vatten, böljande åsar. Fästfolket blev från första blicken
helt bergtaget av de vackra synerna. De började tissla och viska: här skulle man
bo!" Så skriver sonen Jöran Forsslund i boken Karl-Erik Forsslund, utgiven av
Dalarnas fornminnes och hembygdsförbund.
Midsommarafton 1898 flyttade de in efter bröllop på Herrgården.
Patron Öhman hade gjort en renovering av Storgårdens mangårdsbyggnad och lämnade
den nu som bröllopsgåva till sin dotter och nyblivne måg.
Storgården blev sedan en stor författar- och kulturskapande boning.
Den blev en plats dit många kulturpersonligheter gärna sökte sig. Personer, som på
olika sätt kom att påverka samhället. Några av dem som gärna besökte Karl-Erik och
hans kära hustru var Uno Stadius, Gustav Ankarcrona, Dan Andersson m.fl.
Karl-Erik var en mycket aktiv person och initiativtagare inom många områden. Han var
mycket tidigt ute med att bevara den gamla bygdekulturen. Han var bl.a. en av
initiativtagarna till bildandet av Dalarnas hembygdsförbund 1915. Han var också den
drivande kraften vid tillkomsten av Ludvika Gammelgård med världens första
industrihistoriska friluftsmuseum. Ludvika gammelgård invigdes 1938.
Hans författarskap ägnades åt kulturhistoriska verk. "Med Dalälven från
källorna till havet" är väl det mest kända. Tyvärr blev det aldrig fullbordat
så som han hade tänkt sig, men det hann ändå bli 27 verk.
Hans självbiografiska böcker är Storgården, år 1900 och Göran Delling år 1906. Han
var också en av pionjärerna som startade Brunnsviks folkhögskola 1906, samt det första
Folkets Hus i Brunnsvik.
Text: Kerstin Bergström