Stånggången vid Spelgruvan

spelkart.jpg (19248 bytes)

Karta: Copyright Lantmäteriverket 2003-10-20.
Ur Häradsekonomiska kartan på dvd

Historiens vingslag gör sig ofta påmind när man besöker Spelgruvan. Inte bara för resterna av en gruvepok som är avslutad för mer än ett halvt sekel sedan. Vi ska gå tillbaka i tiden, närmare bestämt till 1860-1890- talet. Idag finns det knappast några människor som kan ha minnen från den tiden. Ändå är det några få personer, som har talat om vad de i sin tur har hört sina förfäder berätta.
En av mina vänner, Ernfrid Andersson, född 1893, hade hört när han var ung (18 år), hur gruvarbetarna satt i gruvstugan och diskuterade hur det var vid Spelgruvan förr i tiden. Fanns det någon sanning i deras resonemang? Var man tillräckligt nyfiken och frågade mera?
Långt senare, på 1990-talet, vid ett besök på Statens Lantmäteriverk i Gävle, hittades en karta över Grangärde Tingslag från åren 1866-1867.
Kartan avslöjade hela sanningen. Redan då fanns på kartan en stånggång inritad från ett litet vattenflöde och upp till gruvområdet. Till två olika gruvor! Nu började man bli lite nyfiken. Stånggång här vid Spelgruvan?
Det måste undersökas närmare ute på fältet. Fanns det några rester kvar och i så fall var någonstans? Delvis kom besvikelsen, ändå fanns vissa orörda delar kvar. Vattenkanalen som leder vattnet från Sidsjön fanns ju fortfarande. Den var ju bara att följa. Men var stod vattenhjulet med den drivande kraften?
Var kan man förmoda att de då mycket duktiga och skickliga arbetarna placerade ett vattenhjul för drift vid en gruva?
Efter ett idogt sökande bland stenar och ris kunde man finna en "stämpling". Här någonstans borde det vara. Ett problem var att några meter från stämplingen fanns en väg! På andra sidan om vägen fortsatte kanalen. Här kunde vattnet rinna iväg i den starka sluttningen och troligtvis följa Tempelåsen för att sedan runda den södra delen av Pantbortåkern, innan den kunde rinna förbi Sandbroängarna och ut i Väsman.
Sidsjön var sedan längre tillbaka i tiden uppdämd med en jorddamm. Fortfarande finns den kvar. Tydligen har den varit kvar sedan det fanns hyttdrift i Brunnsvik.
Hämtade man inspiration från hyttiden när man byggde hjulhuset för stånggången vid Spelgruvan? Mycket troligt, för man skapade ju inte en ny teknik om det fanns en väl beprövad.
Gruvan var i drift under åren 1860-1867. Bevis för att det fanns en stånggång vid Spelgruvan redan i februari år 1861 då E Hällström kan kvittera ut 7,86 Riksdaler för rödfärgning av Lekombergskonsten. Troligen kan man anta att den var under byggnad redan år 1860. Under den här tiden var det Eric Ersson, Jan Persson och Lars Simon Boethius som hade stora intressen i Spelgruvan. I det allmänna underhållet kan man notera att förmannen Lars Olsson i Digervåla hade under vintern 1861-62 isat och eldat i hjulhuset, kanal och ränna i 34,5 dagar. Dessutom reparerat Rösjödammen och konsten medelst stolpriktning i 22 dagar.
Vattnet från konsten skapade en del problem, under landsvägen fanns en trumma där ägaren kvitterade ut 30 riksdaler, bara för att vattnet skulle få rinna genom trumman på sin väg ner till Väsman. Denna lilla för bygden unika konstgång fanns med i den inventarieförteckning som kom till den 1 maj 1910. Den har då funnits vid Spelgruvan i nästan ett halvt sekel. Gruvdriften vid Spelgruvan kom att pågå även under åren 1871-1874 samt under åren 1895-1898. I december 1898 bildades ett nytt bolag, Ludvika Bergverk. Därmed hade den lilla gruvrörelsen fått ett fotfäste till en större och rationellare gruvdrift.
Fotnot: Spelgruvan var gamla namnet på det vi i dagligt tal kallar för Lekombergs gruva. Sidsjön är ett gammalt namn för sjön Rösjön.

Vattenkanalen som leder till hjulhuset

spelkanal.jpg (21292 bytes)

Foto: © N-E Nordqvist 2005

Rester av den kanal som har blivit grävd för hand. Vattnet från sjön Rösjön har här strömmat fram för att driva vattenhjulet som i sin tur överförde kraften till stånggången.