Andelstvätten på nedervåningen av Sörviks Folkets Hus

1944 öppnade Sörviks Andelstvätt i källarplanet i det nyutbyggda Folkets Huset i Sörvik. I tvätteriet fanns nya, moderna maskiner, vilka befriade tvätterskorna från den tunga handbyken nere vid Väsman. Det är nog svårt för den yngre generationen, som alltid har haft tillgång till moderna tvättstugor, att förstå vilken lättnad det måste ha varit för husmödrarna. Nu slapp de att året runt kånka de tunga tvättkorgarna ner och upp från Väsmanstranden, som vid den här tiden var kantad av tvättstugor.

I slutet av 1960-talet skulle Andelstvätten ha behövt en rejäl ansiktslyftning, men när tvätterimästare Erik Danielsson vid den tiden hade uppnått pensionsåldern och det inte fanns något intresse av att driva andelstvätten vidare, upphörde den. Den hade nog också vid det laget fullgjort sitt syfte och gick därmed i graven. De, som hade utnyttjat tvätteriets tjänster, hade med tiden införskaffat egna tvättmaskiner.

En liten händelse från år 1965 den 22 november: Brynhild Nyman och hennes dotter Kerstin hade tvättat vid andelstvätten och var på väg hem med den rena tvätten, hörde de en brak och tittade upp och såg hur den stora höga skorstenen vid Lekombergs Kraftcentral ramlade ihop 1965. Än idag har man klart för sig hur de olika maskinerna stod uppradade på sina platser på nedervåningen  där den stora mangeln tog upp sin plats. Vi barn tyckte det var roligt att sitta på centrifugen när den snurrade och vibrerade.

Byktvätt vid Väsman

För dem som inte vet hur en byktvätt går till, så följer här en kort beskrivning:

Först lades all tvätt, eller byk, ner i ett kar för blötläggning. Det brukade man göra redan dagen innan tvätten skulle ske. Efter blötläggningen var det dags att flytta över tvätten till tvättbaljan och gnugga och skura kläderna mot en tvättbräda. Då använde man både skurborste och såpa, som var det enda handtvättmedel som fanns. Efter den behandlingen var randkläderna (kulörtvätten) klara för sköljning medan vittvätten behandlades vidare med kokning i lutvatten. När den var klar, lyfte man upp tvätten och lade den på en bänk och klappade den med ett klappträ för att få ur lutvattnet. Luten tillverkade man själv av bark och den var väldigt stark för händerna. När alltsammans var klart var det dags för sköljningen. Det gjorde man direkt i sjön från bryggan.

Man kan föreställa sig hur tvätterskornas händer såg ut efter en tvättdag vid Väsman, speciellt på vintern då man var tvungen att hacka hål i isen för att sedan skölja i det iskalla vattnet.

Sköljningen var mycket viktig, eftersom man måste vara noga med att få ur luten ordentligt. Urvridningen av kläderna gjorde man för hand såvida man inte haft råd att investera i en vridmaskin. Nu först var tvätten klar och nu återstod bara att bära hem den blöta och tunga, men förhoppningsvis rena tvätten.

Man måste också komma ihåg, att kläderna på den här tiden ofta var tillverkade av tjocka, tunga textilier, som t.ex. vadmal och var långt ifrån lättvättade.

Text: Kerstin Bergström. (Komplettering N-E Nordqvist 2022)