Andra utsiktspunkter
Korta notiser från andra utsiktspunkter
Besökare som kommer till Lekombergs utsiktspunkt bör tänka på att det är ett gammalt gruvområde.
Det
innebär att du besöker området på egen risk. Visserligen är gruvhålen
stängslade. Men bland ruinerna efter anrikningsverket finns ett antal
mindre öppna hål. Var försiktig!
I området finns under sommarmånaderna en promenadslinga, där ett antal skyltar är uppsatta med information om gruvområdet.
Kvällsbild från utsiktspunkten
Foto: © N-E Nordqvist 2010-03-08
De små naturupplevelserna kommer som små sniglar men försvinner snabbare än blixten. Denna gång hann jag med att ta denna kvällsbild över sjön Väsman, när solen sjunker ner bakom Låsberget och färgar himmelen med färgburkens alla färger.
Naturupplevelsen kan bli stor vid utsiktspunkten
Foto: ©N-E Nordqvist 2008-07
Den som besöker utsiktspunkten vid Lekomberg kan få uppleva ett av naturens största skådespel. De skiftningarna som sker i vädret kan få oss att drömma! Bilderna på denna sida är tagna under någon timme.
Solen bryter helt plötsligt fram mellan molnen
Foto: ©N-E Nordqvist 2008-07
"This is wonderful", utropade ett gäng spanjorer på besök i Lekomberg när de såg utsikten över Väsman. Då var det en sommarkväll med lätta sommarmoln. Vad skulle de ha sagt om de fick uppleva naturens skiftningar så som det var denna kväll.
Mellan de båda bergen bryter solen snart fram
Foto: ©N-E Nordqvist 2008-07
I nordväst börjar det ljusna, åskfronten drar på andra sidan
av sjön Väsman vidare söder ut och mellan bergen Fängenhällarna och
Kölaberget bryter solen snart fram. Går omkring bland alla stenar med mina
rangliga skor för att hitta en lämplig plats för att kunna ta denna bild.
Vi lånar en strof från Dan Andersson: "Det är något bortom bergen, bortom
blommorna och sången, det är något bakom stjärnorna, bakom heta hjärtat
mitt. ...........".
Åskfronten drar vidare
Foto: ©N-E Nordqvist 2008-07
Lite underligt är det att man under någon timme kan uppleva
något sådant och att ha en kamera tillhands för att dokumentera naturens
alla skiftningar. Samtidigt kan dessa bilder ge oss en tankeställare om
våra egna små skiftningar i livet. Glädjepunkter, i livet som man oftast
inte märker av. Stanna upp och se naturens skiftningar, sitta ner och
reflektera över livets gåta.
"Hoppets båt" vid utsiktsplatsen på Lekomberg
Hoppets båt — en järnskulptur på Lekomberg av
konstnären Irene Samuelsson Ohlander
Foto: ©N-E Nordqvist 2008
HOPPETS BÅT
Heter mitt konstverk som är tillägnat industri- och kulturarvet
Lekombergs Gruva.
Ett konstprojekt i Västerbergslagen (Ludvika kommun)
Under sommaren år 2007 gjorde jag ytterligare tre
konstinstallationer/konstverk på följande byar/platser i Ludvika kommun:
Gravendal
Strömsdal
Vännebo (Gungholmen)
I alla mina konstverk försöker jag knyta an till platsen och till historien,
när jag planerar det.
I LEKOMBERG är det båten på vilken malmen skeppades vidare till förädling
som blivit central med tre kvinnotorson på. Malmen fraktades för över hundra
år sedan ner till sjön Väsman på en liten bana med rälsar, lite söder om
utsiktsplatsen.
Jag har också haft ett syfte med mitt konstprojekt, ett slags
genusperspektiv:
att synliggöra kvinnornas roll i byggandet av det som blev kulturarvet.
Deras närvaro var en nödvändig del men spåren av deras insatser är så gott
som obefintliga
Men lika mycket är mina konstverk en hyllning till alla dom som slitit hårt
och farit illa i dessa numera vackra och säregna industri- och kulturarv.
Text: Irene Samuelsson Ohlanders
Utsiktspunkten vid Lekomberg byggs om
Foto: ©N-E Nordqvist 1980
Utsiktspunkten vid Lekomberg har förändrats en del under årens lopp. Från
början var det Gruf AB Lekomberg som hade som policy att allt avfall lades
upp på anrikningsverkets nordvästra sida. Med åren hade avfallshögarna
blivit all större. Det som nu är utsiktspunkten vid Lekomberg är en
förminskad del av den ursprungliga stenhögen. Det naggades hårt i
nederkanten vid utlastningen vilket gjorde att det rasade ända från toppen
av utsiktspunkten.
Från början var det bara en liten smal stig som ledde upp på toppen, snarlik
en smal fjälltopp. Under årens lopp har utlastning av stenmassorna lastas ut
och lagts som bärlager i vägar. Bland annat i alla vägarna i bostadsområdet
Burtjärn i Sörvik.
Nu körde man dit massor till tippen
Foto: ©N-E Nordqvist 1980
I augusti månad år 1980 hördes hur det mullrade av maskiner vid
gruvområdet. Det var dags att ta en tur för att se vad som pågick.
Här var en stor förändring på gång. På tippen som vi säger i bygden, stod en
inhyrd grävmaskin och förändrade utsiktspunkten. Det påstås att toppen
sänktes en halv meter, men det mänskliga ögat säger att det var mera. Alla
massorna lades in mot kanten mot grunden efter maskinhuset. Finare massor
kördes med lastbilar som grävmaskinisten planerade ut på den gamla
varphögen.
I samband med detta arbete sattes det upp ett trådstaket som
skydd för de människor som besöker platsen. Numera är det ersatt av ett
staket av trä.
Utsikten över Brunnsvik år 1980
Foto: ©N-E Nordqvist 1980-08
Landskapet över bygden från utsiktsplatsen i Lekomberg förändrats hela
tiden, husen som man såg tydligt en gång i tiden är nu gömda av den växande
skogen. Av husen i förgrunden syns numera en liten röd prick.
Jämför med översta bilden under länken "utsiktspunkten".
På Storgårdsnäset och Dröverkaudden har skogen växt upp efter avverkningen.
Det är en föränderlig tid som man inte märker så mycket av.
Nu, dessa bilder men i framtiden?
Foto: ©N-E Nordqvist 2009-10
Från utsiktspunkten och Lekomberg slingrar sig en väg som gruvbolaget byggde en gång i tiden. I urminnes tider har bygdens folk kallad den för "makadamvägen". Vägen slingrar sig upp mot bergen ovanför Lekomberg. För några år sedan var det skogsavverkning på berget. Nu har vegetationen på marken delvis kommit tillbaka. Ett för närvarande så kallat smultronställe för att njuta av naturen.
Med ABB i bakgrunden
Foto: ©N-E Nordqvist 2009-10
På vissa platser under min vandring öppnar sig vidderna med blånande berg i bakgrunden. I bakgrunden ABB i Ludvika och husen till vänster hör hemma i Burens.
Hus i skogen kallar jag denna bild
Foto: ©N-E Nordqvist 2009-10
Där i svackan mellan de båda bergen i bakgrunden står ett hus där man har passerat många gånger. En dag stannade jag upp och tittade runt omkring, fick en tanke, att just på andra sidan av berget kunde jag ta denna bild. Denna plats ligger strax söder om ett ställe, som de anställda vid gruvbolaget kallade för "djupdalen". Anledningen att det kallades så var att det fanns ett långt spann mellan två stolppar på linbanan mellan Lekomberg och Källbotten.
Från Storgården och upp mot Brunnsviks Folkhögskola
Foto: Okänd fotograf, mellan åren 1907-1910
Denna bild från ett vykort är stämplat på postanstalten i Sörvik den 18/7
1911. Fotografen har stått strax norr om mangårdsbyggnaden på Karl-Erik
Forsslunds Storgården. I bakgrunden syns Mellangården, Nybergs gårdar och
lite svagt delar av Brunnsviks Folkhögskola.
"Om Forsslund under en längre tid hade planerat en ny folkhögskola i
Storgårdens närhet är inte på något sätt dokumenterat. Det finns många slags
mytbildningar kring Brunnsviks tillkomst". Källa: Brunnsviks Folkhögskolas
historia del 1.
Något som fångade intresset för denna bild var det snöklädda fältet i uppe i
bergen. Vad var det någonstans?
Från Djupaberget och ut över Storgården och Väsman
Foto: troligt Johan Persson före år 1918
Kanske var det från den här snöklädda bergklinten som syntes
på bilden ovan, som den här bilden är tagen från. Den här bilden är ganska
hårt beskuren, där jag har lyft fram det viktigaste i motivet. Minst tre
personer, har med stor möda under snötyngda granar med skidor tagit sig upp
i bergen strax norr om före detta Lekombergs gruvfält. För att där njuta av
utsikten över det öppna landskap som kom att råda i Brunnsvik.
Några ytterligare detaljer finns, som gör att vi kan tidsbestämma bilden.
Loftet på Storgården mellan boningshuset och ladugården finns ej på bilden.
Det hus som senare blev Tjäders Café i Brunnsvik är felvänt. Hela det område
som kallades för "kovalla" är åkermark, samt se även Storgårdens öppna åkrar
och hagar. På den här bilden ser man tydligt hur gamla vägen ner till
Storgården går mellan "Tjäders café och Folkhögskolan.
Storgården Brunnsvik och sjön Väsman från Djupaberget
Foto: Folke Forsslund den 4/7 1943
Någonstans fanns en bild som var tagen från det andra hållet
hade man sett. Kunde det vara från denna plats där man såg det vita fältet i
bakgrunden. Genom att se på den översta bildens linje där vägen gick förbi
Brunnsviks folkhögskola kunde man lista ut var paret stod.
Denna utsiktsplats har varit bortglömd under många år. Förr var det nog en
välbesökt plats där den låg strax NV om gruvan i Lekomberg. Dels för att den
var belägen högre upp i bergen än den utsiktsplats som är vid gruvområdet.
I dag är det ingen idé att söka upp denna plats då den nu ligger inbäddad i
den uppväxande skogen. Ändå så blev man förvånad när man nu besökte platsen
för alldeles nedanför där paret står fanns ett lodrätt stup på cirka 15
meter utan några som helst skyddsanordningar.
65 år senare får man leta efter en vy
Foto:©N-E Nordqvist 2008
Det var mödosamt att hitta den plats där paret kunde stå och begrunda
utsikten år 1943. Nu efter en skogsavverkning, där tallarna åter har växt
upp på berghällens kanter är det svårt att hitta ett ställe där man kan
finna en vy över Brunnsviks folkhögskola och Storgården med sjön Väsman. För
att kunna ta denna bild har ett längre teleobjektiv använts, annars har det
funnits bara tallar i förgrunden!
Redigerad 2019-11-24 NEN