Brunnsvik/Lekomberg med omgivning.

Nu under midsommaraftonen år 2013 vajade Brunnsviks flagga på halv stång.
Full förståelse. En sorgens dag för de som brukar vistas bland de röda husen på Brunnsvik. Även för de som verkat inom arbetarrörelsen känns det fortfarande overkligt. Ärligt och uppriktigt är rörelsens medlemmar rent ut sagt förbannade och besvikna. Även om man håller den så kallade masken utåt mot de få besökare som dyker upp på den före detta skolan. Behöver statyn "Två generationer" finnas kvar på det rätta Brunnsvik när skolan är upplöst av ABF?

Mer underligt är att elever som har gått på skolan det sista läsåret har fått den särbehandling från skolans ledning. I mina ögon sett är det en avancerad mobbning som har pågått under en lång tid. Detta kan inte vara positivt då många elever med vissa problem i sitt tidigare vardags­liv har funnit ro i själen under sin vistelse på Brunnsvik. Oron på rum­met byttes ut under en kort vandring på "stora gatan" bland de röda husen. Alltid fanns det någon som som man kunde prata med. Det var det bästa som kunde hända i mitt liv att jag kunde få komma till denna fridfulla plats och läka själens behov, sa en elev till mig.
Ändå förstår jag att eleverna oro och deras handling under läsåret har fått sig en extra törn då statyn "två generationer" har fått gerillans röda mössor. Gerillan i det här fallet förstår jag var skolans ledning under det sista läsåret. De röda mössorna var avlägsnade från statyn på midsommaraftonen år 2013.
 
Slöseriet från biblioteket

Brunnsviks Folkhögskolas bibliotek var en guldgruva för oss som bodde i bygden. Dessutom ett av de största inom folkhögskolorna. Här kunde vi slinka in och leta efter något vi behövde veta eller låna en bok. Sätta dit stickan där boken har stått och gått hem i godan ro för att läsa boken. Biblioteket har under årens lopp vuxit sig stort från dess lilla bibliotek som var källarvåningen i ett av husen längst bort bland de röda husen där Richard Norrman huserade som bibliotekarie. För mig fanns det en guldgruva där jag kunde slå i olika pärmar och eventuellt hitta svaret på mina funderingar om bilder. Ett grannlaga arbete som en projektanställd av Brunnsviks Folkhögskola utförde under en tidsperiod under 1980-talets slut.
Där även jag gjorde vissa anteckningar på bladen som nu är borta från Brunnsvik. Enligt en uppgift som har framkommit på senare tid så har bildmaterialet hamnat på Ludvika Gammelgård. Nej usch då, för den behandling Karl-Eriks skapelse har fått utstå, det luktar.....
Inte blev det bättre när jag denna dag upptäckte att en container stod utanför ingången till biblioteket. Att den nästan var överfull av en del nya böcker och äldre material gjorde inte saken bättre. Det var så att man mådde illa. Finns mina 16 skrifter om hembygden slängda i containern? Värna om kulturen och minnen från en svunnen tid, var finns tanken? Här syntes på alla sätt, detta med rovdrift och misskötsel av den forna folkhögskolan, samt var finns förnuftet?
(Texten om bildmaterialet redigerat 25/6-13).

Bilderna är klickbara för större bild.
Mitt i all bedrövelsen på midsommaraftonen, så började ett antal personer med koppling till Brunnsvik rota bland alla kastade dokument, böcker och annat som de anser vara värdefullt att spara kvar från den tid då skolan var rik på lärdomar. En av deltagarna uttryckte sig vänligt, men lite uppgivet, 80% kan nog gå bort men de övriga 20% kan vara värt att ta reda på, när tre kvinnor kom för ett kort besök till Brunnsvik och såg bedrövelsen.

Text och bild N-E Nordqvist 2013

Det finns ett bildgalleri. Det visas inte i förhandsgranskningen.