Brunnsvik avrustning bibliotek
Avrustningen av biblioteket på Brunnsvik väckte känslor
Avrustningen av anrika Brunnsviks Folkhögskola vid Brunnsvik fortsätter med oförminskad fart. Snart är den ett minne blott.
För
många har det blivit ett helgerån mot Karl-Erik Forsslunds skapelse.
Var det så här han hade tänkt sig lärdomen till alla skolans elever
under årens lopp? Nej hade han vetat hur hans skapelse nu behandlats av
arbetarrörelsens rötter, så skulle det nog ha blivit en mindre
jordbävning.
Nu under midsommaraftonen år 2013 vajade Brunnsviks flagga på halv stång.
Full
förståelse. En sorgens dag för de som brukar vistas bland de röda husen
på Brunnsvik. Även för de som verkat inom arbetarrörelsen känns det
fortfarande overkligt. Ärligt och uppriktigt är rörelsens medlemmar rent
ut sagt förbannade och besvikna. Även om man håller den så kallade
masken utåt mot de få besökare som dyker upp på den före detta skolan.
Behöver statyn "Två generationer" finnas kvar på det rätta Brunnsvik när
skolan är upplöst av ABF?
Mer
underligt är att elever som har gått på skolan det sista läsåret har
fått den särbehandling från skolans ledning. I mina ögon sett är det en
avancerad mobbning som har pågått under en lång tid. Detta kan inte vara
positivt då många elever med vissa problem i sitt tidigare vardagsliv
har funnit ro i själen under sin vistelse på Brunnsvik. Oron på rummet
byttes ut under en kort vandring på "stora gatan" bland de röda husen.
Alltid fanns det någon som som man kunde prata med. Det var det bästa
som kunde hända i mitt liv att jag kunde få komma till denna fridfulla
plats och läka själens behov, sa en elev till mig.
Ändå förstår jag
att eleverna oro och deras handling under läsåret har fått sig en extra
törn då statyn "två generationer" har fått gerillans röda mössor.
Gerillan i det här fallet förstår jag var skolans ledning under det
sista läsåret. De röda mössorna var avlägsnade från statyn på
midsommaraftonen år 2013.
Slöseriet från biblioteket
Brunnsviks
Folkhögskolas bibliotek var en guldgruva för oss som bodde i bygden.
Dessutom ett av de största inom folkhögskolorna. Här kunde vi slinka in
och leta efter något vi behövde veta eller låna en bok. Sätta dit
stickan där boken har stått och gått hem i godan ro för att läsa boken.
Biblioteket har under årens lopp vuxit sig stort från dess lilla
bibliotek som var källarvåningen i ett av husen längst bort bland de
röda husen där Richard Norrman huserade som bibliotekarie. För mig fanns
det en guldgruva där jag kunde slå i olika pärmar och eventuellt hitta
svaret på mina funderingar om bilder. Ett grannlaga arbete som en
projektanställd av Brunnsviks Folkhögskola utförde under en tidsperiod
under 1980-talets slut.
Där även jag gjorde vissa anteckningar på
bladen som nu är borta från Brunnsvik. Enligt en uppgift som har
framkommit på senare tid så har bildmaterialet hamnat på Ludvika
Gammelgård. Nej usch då, för den behandling Karl-Eriks skapelse har fått
utstå, det luktar.....
Inte blev det bättre när jag denna dag
upptäckte att en container stod utanför ingången till biblioteket. Att
den nästan var överfull av en del nya böcker och äldre material gjorde
inte saken bättre. Det var så att man mådde illa. Finns mina 16 skrifter
om hembygden slängda i containern? Värna om kulturen och minnen från en
svunnen tid, var finns tanken? Här syntes på alla sätt, detta med
rovdrift och misskötsel av den forna folkhögskolan, samt var finns
förnuftet?
(Texten om bildmaterialet redigerat 25/6-13).
Bilderna är klickbara för större bild.
Mitt
i all bedrövelsen på midsommaraftonen, så började ett antal personer
med koppling till Brunnsvik rota bland alla kastade dokument, böcker och
annat som de anser vara värdefullt att spara kvar från den tid då
skolan var rik på lärdomar. En av deltagarna uttryckte sig vänligt, men
lite uppgivet, 80% kan nog gå bort men de övriga 20% kan vara värt att
ta reda på, när tre kvinnor kom för ett kort besök till Brunnsvik och
såg bedrövelsen.
Text och bild N-E Nordqvist 2013
Det finns ett bildgalleri. Det visas inte i förhandsgranskningen.