Brunnsviks FH del 1
Husen på och vid Brunnsviks folkhögskola
Brunnsvik sedd från ovan
Foto: ©N-E Nordqvist 1998
De båda byarna Brunnsvik och Lekomberg gränsar till varandra. Medan Lekomberg har haft sin gruvhistoria så har Brunnsvik sin historia inom skolans väggar. Skolan har alltid legat mitt i byn, på sluttningen ner mot sjön Väsman och Storgården. Där en gång i tiden Karl-Erik Forsslund verkade med en vision, att kunskap och lärdom är inte tungt att bära. Mycket har förändrats sedan starten och fram till nutiden. Ändå så har skolan haft sin plats här i bygden i över ett sekel. Det öppna landskapet med bland annat åkrarna, hur blir det i framtiden?
Ingången till Brunnsvik
Foto: ©N-E Nordqvist 2007
Under
årtionden, och nu efter ett århundraden har åtskilliga människor kommit
och gått på Brunnsvik, för att där få både visdom och andra lärdomar
som de har haft glädje under årens lopp.
Den här delen av Brunnsviks
Folkhögskola kommer inte att ge någon annan information än hur
förändringen har kommit och gått genom årens lopp. Byggnader har
förändrats, ändå kan man finna fragment som visar att något finns kvar
sedan 1920- och 30-talet. Från ett antal gamla bilder, kommer här att
ställas mot dagens (2007) bilder från Brunnsviks Folkhögskola.
Att
skolan har förändrats utvändigt och även invändigt går inte att ta miste
på, även innehållet på undervisningen har också förändrats under ett
århundraden.
Karl-Erik Forsslunds Storgården och Brunnsviks Folkhögskola är väl förknippad med varandra
Foto: ©N-E Nordqvist 2007
Ingen
kunde väl ana att Brunnsviks Folkhögskola skulle bli den anläggning som
den nu är när Karl-Erik Forsslund startade sin skola i svärfars gamla
hästhage. Vi ser här Storgården och i fonden Brunnsviks Folkhögskola.
Storgården och Karl-Erik Forsslund
14
sept. 1872 föddes författaren, folkbildaren och hembygdsvårdaren
Karl-Erik Forsslund i Ljusnarsbergs socken. 1897 tog han sin filosofie
licentiat i Uppsala. Hans första anställning var på Albert Engströms
nystartade Strix i Stockholm. Förmodligen tillät inte Strixs ekonomi
många manusinköp, utan Engström och Forsslund ritade och skrev det mesta
själva. Ibland fyllde Forsslunds bidrag halva tidningen med dikter,
visor och prosa och det var förmodligen av den anledningen han maskerade
sin identitet genom att använda sig av olika pseudonymer.
Redan 1898
återvände Karl-Erik till Sörvik. Han trivdes aldrig i storstan utan han
var en bygdens son och föredrog lugnet och idyllen. Kanske berodde det
på att han hade träffat sin tillblivna, Sofia Öhman - kallad Fejan,
redan vid studierna i Uppsala. Sofia var dotter till patron Gustaf Öhman
på Sörviks Herrgård.
1897 stod Karl-Erik och Fejan första gången
på Storgården, som Fejans far hade köpt. De var nyförlovade. "Det var
en strålande majdag med sol över röda timmerhus, blått vatten, böljande
åsar. Fästfolket blev från första blicken helt bergtaget av de vackra
synerna. De började tissla och viska: här skulle man bo!" Så skriver
sonen Jöran Forsslund i boken Karl-Erik Forsslund, utgiven av Dalarnas
fornminnes och hembygdsförbund.
Midsommarafton 1898 flyttade de in efter bröllop på Herrgården.
Patron
Öhman hade gjort en renovering av Storgårdens mangårdsbyggnad och
lämnade den nu som bröllopsgåva till sin dotter och nyblivne måg.
Storgården blev sedan en stor författar- och kulturskapande boning.
Den
blev en plats dit många kulturpersonligheter gärna sökte sig. Personer,
som på olika sätt kom att påverka samhället. Några av dem som gärna
besökte Karl-Erik och hans kära hustru var Uno Stadius, Gustav
Ankarcrona, Dan Andersson med flera.
Karl-Erik var en mycket aktiv person
och initiativtagare inom många områden. Han var mycket tidigt ute med
att bevara den gamla bygdekulturen. Han var bland annat en av
initiativtagarna till bildandet av Dalarnas hembygdsförbund 1915. Han
var också den drivande kraften vid tillkomsten av Ludvika Gammelgård med
världens första industrihistoriska friluftsmuseum. Ludvika gammelgård
invigdes 1938.
Hans författarskap ägnades åt kulturhistoriska verk.
"Med Dalälven från källorna till havet" är väl det mest kända. Tyvärr
blev det aldrig fullbordat så som han hade tänkt sig, men det hann ändå
bli 27 verk.
Hans självbiografiska böcker är Storgården, år 1900 och
Göran Delling år 1906. Han var också en av pionjärerna som startade
Brunnsviks folkhögskola 1906, samt det första Folkets Hus i Brunnsvik.
Text: Kerstin Bergström
Vägen och parkeringen utanför Brunnsviks Folkhögskola
Foto: ©N-E Nordqvist 2007
Stenmuren
har sjunkit ihop och länsvägen har blivit flyttad under början av
1950-talet. Nu används den stora planen till bland annat parkering under
den tid det är undervisning vid folkhögskolan. "Vita Huset" har byggts
upp där den första folketshusbyggnaden stod i Brunnsvik.
Gamla vägen, där den fanns alldeles utanför stenmuren
Foto: ©Anders Granath
Tiderna
har förändrat landskapet till oigenkännligt bara under drygt ett halvt
sekel. Förr gick kor fritt ute på beten i den närbelägna skogen. Här är
det Tjäders kor som har stannat upp inför fotografen utanför skolan på
den tidens länsväg förbi Brunnsvik. Mellan korna och fotografen går det
en väg till vänster. Det var den enda väg som fanns ner till Karl-Erik
Forsslunds Storgården. Nuvarande väg ner mot Storgården kom till senare.
Gamla matsalen på Brunnsvik
Foto: ©Anders Granath omk 1930
Under
årens lopp har Brunnsviks Folkhögskola förändrats, främst så framstår
den omgivande naturen som mer idyllisk än den är nu. Här har vi nu
ställt samma motiv mot varandra, men ändå så har det gått lite mer än
tre generationer mellan bilderna. Från början såg inte det här huset ut
på det här sättet. Det har även kallats för "Fatburen" och var en gång i
tiden gamla matsalen och även inrymde expeditionen på senare tid.
Från skolans begynnelse såg inte denna byggnad ut på detta vis.
Under
en ombyggnation år 1918 så fick den detta utförande. Fönster och den
rika växtlighet som då var på skolans område är det första man tänker på
när man ser på de båda bilderna. Ingången på norra gaveln finns inte
längre. I dag är Brunnsvik mer renodlad i naturen än när det var Patron
Öhmans hästhage.
Gamla matsalen av idag
Foto: ©N-E Nordqvist 2007
En
hel del har förändrats från bilden ovan där man först och främst kan se
den stora byggnaden "Bikupan" kom till 1981 och som rymmer bibliotek
och lärosalar.
Källa: Fakta om årtal Brunnsviks Folkhögskola.
Loftet på Brunnsviks Folkhögskola
Foto: ©N-E Nordqvist 2007
Loftet
som man säger i dagligt tal, men det officiella namnet är "Höganloft".
Således har den stått på sin plats i 100 år. Det var en hel del problem i
början då man hade elever inkvarterade ute i bygden. Nu ville man samla
eleverna inom skolans område. Höganloft kom till redan under år 1907.
Det enda som skiljer är att räcket går nu lite längre ut mot trappan.
Elever vid Höganloft
Foto: Anders Granath omkring 1930
Anders
Granath har tagit ett stort antal bilder på elever som har studerat på
Brunnsviks Folkhögskola. Vilka är de? Från vilken kurs har de gått på?
Ingen anteckning finns, då glasplåten (negativet) låg i en kartong bland
andra bilder.
Järnplatta från Sörviks Herrgård
Foto: ©N-E Nordqvist 1997
Vår
fina och vackra byggnad som i folkmun blev kallad för Sörviks Herrgård
stod inför rivning. För ordet "herrgård" betyder också den stora gården i
byn. Efter ensidigt förfall från fastighetsägaren så bedömdes den att
den skulle rivas. Tråkigt nog för bygden att förlora den byggnaden för
alltid när dödsdomen beseglades av kommunstyrelsen i Ludvika kommun
under en tisdagskväll i oktober månad 1973. I december 1973 revs huset.
Framför
entrén på den ståtliga byggnaden så låg denna järnplatta som nu ligger
utanför trappan upp till Högan Loft på "nya" Brunnsvik. Sivert
Åkerström, vaktmästare på den tiden vid Brunnsviks folkhögskola har
berättat att den kom dit på lite underliga vägar. Först försvann den
helt från Sörviks Herrgård, men en sörviksbo, Allan Bergström, blev
visst arg och snokade reda på var den fanns någonstans.
En dag kom en
av Ludvika kommuns lastbilar med järnplattan till Brunnsvik där Sivert
Åkerström var med och lade den på sin plats.
Han frågade också varifrån den kom, men den frågan möttes med tystnad från chauffören.
Järnplåten
har ingen beteckning i form av WB. WB betyder Westerbergslagen och
numren härleder till de olika hyttorna i bygden. Därmed kan jag inte
avgöra från vilken hytta den har kommit ifrån. Oavsett detta så är det
en klenod att uppmärksamma då den har en koppling till Brunnsvik på ett
annat sätt.
Hur långt tillbaka måste vi gå i tiden? Själv kan jag
spåra gårdens historia på gamla kartor till år 1821. Men gården på plats
har funnits ännu längre tillbaka i tiden. Min egen tolkning av en karta
visar att det fanns byggnader redan år 1678 på den plats där Sörviks
Herrgård fanns.
Det handlar om två gårdars placering på den för hand
ritade kartan. För mig kan järnplattan härstamma från någon av hyttorna,
då bergsmännen härskade i bygden.
Bruksidkaren, handlaren och Patron
Gustaf Öhman kom till den här gården i Sörvik år 1863. Född i
Ljusnarsberg 1836 tillsammans med sin hustru Josefina Fredriksson född
1835.
Sörviks Herrgård eller som det också kallas Sörviks största
gård hade ägor, som äldre personer beskriver som ”Patron Öhmans
hästhage” i sluttningen mot sjön Väsman i Brunnsvik.
Här gick
drängar och andra anställda med ett större antal hästar genom byarna
till Brunnsvik där de fick gå beta och vila upp sig under
sommarmånaderna.
Historien slutar dock inte här, utan deras
dotter Sofia gifter sig med sin kusin Karl-Erik Forsslund och bosätter
sig på Storgården efter bröllop på Herrgården i Sörvik midsommarafton
1898.
Innan dess hade Patron Öhman gjort en renovering av
Storgårdens mangårdsbyggnad och lämnade den nu som bröllopsgåva till
sin dotter och nyblivne måg.
Nu kommer det till historien att
Karl-Erik Forsslund och Gustaf Ankarcrona planerade att bygga
Brunnsviks Folkhögskola på marken som hörde till Gustaf Öhmans hästhage.
Till
slut fick Sofia (Fejan) ta sig från Storgården till Sörvik för att
bejaka sin fader för att få överta hästhagen till blivande Brunnsviks
Folkhögskola. Eftersom Sofia Forsslund, troligtvis har trampat på
denna järnplåt sedan urminnes tider, i våra ögon sett, så känns det, att
det finns en koppling mellan järnplattan. som har legat framför entrén
till Sofias barndomshem vid Sörviks Herrgård, nu finns på Brunnsvik, vid
Högan Lofts södra gavel.
Vid vandringen på Brunnsvik var det tyst och öde
Foto: ©N-E Nordqvist 2007-07-02
Det
var tyst och stilla på Brunnsviks Folkhögskola under den sommardagen
då man gick runt och dokumenterade nutiden för att sedan ställa bilden
från dåtiden. Se ändringar och tidens tand. Några små ändringar kunde
man ana, en skorsten var borta, en balkong har kommit till. Den lummiga
gröna grönskan från träden är borta. Vägar har kommit till men
byggnaderna står där som de gjorde förr.
LO-skolan på Brunnsvik
Foto: Anders Granath under 1930-talet
Sörvik
LO-skolan Brunnsvik, så står det på den lilla etiketten som är klistrad
på glasplåten som visar en del av "stora gatan" på Brunnsvik. Matsalen
med sin klockstapel ringde till frukost, lunch och kvällsmål för skolans
elever. Laven som har under årens lopp förlorat sin ingång på långsidan
till huset. Numera finns den på gaveln ut mot "stora gatan".
Bahrbacka en villa i Brunnsvik
Foto: ©N-E Nordqvist 2014
Eva von Bahr var född i september 1874 i Mälby vid Östanå. Östanåkers kommun.
Redan
under början av första världskriget gjorde hon forskningsresor till
Freiburg och Berlin i Tyskland. Eva var docent i experimentell fysik
vid Uppsala universitet samt från 1910 lärarinna i fysik, kemi och
matematik vid Brunnsviks Folkhögskola.
Gården i bakgrunden på bilden
ovan är för mig lite underlig. Av den enkla anledningen att det är fyra
pelare som stöttar upp taket ovanför ingången.
Här kommer jag osökt in de fyra pelarna vid verandan, var det influenser från den tyska byggnadstekniken?
År 1914 byggdes huset upp av/under Eva von Bahrs ledning och i folkmun bland ortens befolkning har det alltid hetat "Bahrbacka".
Familjen
sålde Bahrbacka till Brunnsviks folkhögskola 1927 för 25 000 kr.
Därefter har Bahrbacka tjänat som rektorsbostad, hyresbostad och
dyslektisk utbildningslokal t.o.m. 2002. Från år 2003 är huset i privat
ägo.
Eva hade under åren 1911, 1913 och 1914 företagit olika
forskningsresor till Freiburg och Berlin. Här kommer jag osökt in de
fyra pelarna vid verandan, var det influenser från den tyska
byggnadstekniken?
Eva var dessutom högt utbildad. Docent i
experimentell fysik vid Uppsala universitet 30 jan 1909. Lärarinna i
fysik, kemi och matematik vid Brunnsviks folkhögskola 15 okt. 1914.
Genom sitt arbete på Brunnsviks Folkhögskola träffade hon sin blivande
man folkhögskolläraren Georg Nikolaus Josef Bergius, de gifte sig med
varandra år 1917. Niklas Bergius var lärare på skolan i religionskunskap
och filosofi.
Det var inte så lätt att vara lärare på Brunnsvik,
då eleverna var måttligt intresserade av naturvetenskapliga ämnen. De
sökte sig till humaniora. Ändå tycks Eva von Bahr ha funnit sin uppgift
stimulerande på skolan.
Hon erbjöd extralektioner för mindre
matematiskt lagda, och en av dem med sällsynt bristande talang var Dan
Andersson. Hon såg ingen annan utväg än att befria honom från matten.
Paret blev mecenater (gynnare av vetenskap och konst) och goda vänner
med eleven Dan Andersson. De stöttade honom ekonomiskt fram tills hans
död 1920.
På 20-talet blev Brunnsvik mer och mer en folkhögskola
knuten till arbetarrörelsen, och samtidigt blev Niklas mer och mer
sjuklig. Paret flyttade istället till Kungälv, där de kunde leva av Evas
pengar. Under 20-talet blev Eva mer och mer intresserad av katolicismen
under intryck av sin man. Och efterhand konverterar hon och skriver
några skrifter om sin religiösa tro.
Källor: Hedlund Roger och Karl Grandin Bitr. föreståndare Centrum för vetenskapshistoria.
Den bortglömda Brunnsvikskvinnan av Gösta Larsson.
Texten redigerad 2011-12-01 NEN