Den okända smedjan vid Lekomberg

Fotograf okänd

Det är underligt hur det kan komma sig, trots att man har försökt dokumentera Lekombergs gruvas historia under minst fem årtionden. Så en dag står en mansperson och ringer på dörren under år 2023 och man öppnar. Han överlämnar ett brunt kuvert där det står i överkant ”Grufaktiebolaget Lekomberg Sörvik”. Tacksamt tar jag emot detta och har lite svårt att förstå allt. Man kanske har gjort något under årens lopp för att förstå vad som har hänt på gruvbacken före min tid till den här världen. Här låg bland annat ett antal originalnegativ i storlek 6x9, varav bilden ovan fångade mitt intresse en bra stund och även den handritade kartan i skala 1:800 med den försvunna smedjan som man inte kände till. Med hjälp av ritningen kunde man i stort sett mäta sig fram där smedjan har stått. Varför en smedja lite långt från de andra byggnaderna uppe på gruvbacken har en enkel förklaring, den här smedjan var till för att serva vagnarna på nedre rutchbanan. När den hade brunnit ner finns inga anteckningar om, inte heller finns den utritad på kartan över gruvbolagets alla andra byggnader. Ritningen var daterad den 21/8 1932 och troligen utförd av bokhållaren Karl-Filip Wåhlström, vilken även finns med på bilden.

Bakgrunden på bilden är också en intressant del i gruvbolagets historia, troligen dokumenterad under en vårvinter, på ritningen finns det utritad ett sligupplag som enligt kartan innehåller 12.166 ton sligupplag. Den blöta malmen från anrikningsverket frös fast i vagnarna både på järnvägen och på fartygen under den kalla perioden på året. Därför byggdes ett ”hisstorn” upp vid anrikningsverkets nedre del där en hiss lyfte upp en vagn lastade med slig (för mig malm) och kördes ut på bockbanan och tippades på upplag. Den som besöker den här delen av gruvområdet ser fortfarande den svarta malmen liggande på marken. När våren kom fördes malmen ner på nya rutchbanan på samma sätt som på den gamla rutchbanan. Skillnaden var nu att var det stopp vid SWB-banan i Lekomberg, där malmen lastades över på järnvägs-vagnar för vidare färd mot Värtahamnen i Stockholm.

 

Foto: N-E Nordqvist

Mina små och korta vandringar brukar ta längre tid än beräknat, man är för nyfiken på det man ser på marken, den här stenen låg på marken där malmupplaget fanns en gång i tiden. Man vet aldrig vad man finner, men tung var stenen, för mig var det en malmsten från Lekombergs gruvor.

Text: N-E Nordqvist 2023 Bilden framtagen av skrivaren.