Det mystiska spelet under tidiga morgontimmar


Skogens alla små hemligheter är alltid gömda i en mystik, tystnaden och vindens tjut kan man både höra och se. Ända så är det en hemvist för många fåglar och djur under årets alla tidpunkter. Ibland får man en överraskning, som den här dagen då man åter är och letar efter ett gammalt boställe från början av 1700-talet. Visserligen har man upplevt orrspelet många gånger vid den intill belägna tjärnen under många morgontimmar och vårar. Oförglömliga minnen, men naturen har sin gång och allt förändrats. Sova i gömslet och vakna till fåglarnas spelglädje på vårkanten, en ljuv musik. Det här är också en dokumentation av min hembygd.

Skogen och naturen  hör intimt ihop med mina intressen. Kameran är en ständig följeslagare även ute i skog och mark för eventuell dokumentation. Men det händer att spelet kan fortgå fram på förmiddagen, som den här upplevelsen.

När jag är på väg hem i bilen på den lilla och nästan ödsliga vägen får jag en upplevelse när ett tjäderspel pågår på den lilla skogsbilvägen. Bilen körs snett in så motivet kan dokumenteras genom den nedvevade sidorutan. Trots att man har upplevt många spel under 21 år på raken, så är det roligt att än en gång få uppleva detta igen, trots min ålder. Detta är vad skogen bjuder på och som många andra går miste om.

Det finns saker och ting som man hoppas att få uppleva. Någon gång få uppleva att fånga en bild på ett tjäderpar, fritt ute i skog och mark. Det är nog få förunnat att få en sådan här bild. Minnet för den här händelsen går inte bort i första taget. Varje år under 21 år offrade man en semestervecka i slutet av april månad för att ligga och sova i skogen. Även om det var i ett gömsle med risbädd och sovsäck. Min tanke hela tiden var att det ska var tyst i gömslet redan från kl 20.00 på kvällen. Sedan vaknade man på morgonkvisten när man hörde tjädertuppen flyga ner från nattkvisten. Ofta var det för mörkt för att kunna fotografera, så det var att speja ut genom de gluggar som fanns. Kameran låg alltid i sovsäcken. Den här morgonen fick jag uppleva att cirka  fem meter framför mig, då de parade sig. Ännu roligare var att de var vända mot fotografen. Hann i alla fall få sex bilder med Hasselbladaren 500 ELM som de inte reagerade på.

Text o bild: ©N-E Nordqvist 2021