Lekombergs utsiktsplats

Foto: N-E Nordqvist 2023

En av Ludvikabygdens finaste utsiktsplats finns cirka sju kilometer från Ludvika centrum. Följer man riksväg 66, så står det en stor skylt efter riksvägen som visar vägen upp till utsiktspunkten. Många besökare kommer med bil vid vissa tillfällen och även husbilar främst från Nederländerna, Tyskland och Belgien som då övernattar på plats.

De lokala och även andra besökare som kommer med bil uppför backen och när de ser att det är många besökare som lägger beslag på själva utsiktspunkten med mat och dryck vänder de direkt ned med bilen utför backen. De vill inte gå upp på den gamla gråbergstippen när den är upptagen.  

Utländska besökare säger ofta (is it nice) att det är en vacker utsikt över sjön Väsman med de blånande bergen i bakgrunden. Men vi återvänder till lokala besökarna, när de kommer dit och kliver ur bilarna, går upp på tippen för att se på utsikten. Efter några minuter återgår de till bilen, som strax efter rullar nedför backen igen. 

Det är inte många som vet varför utsiktspunkten har kommit till. Historien om utsiktsplatsen är mer intressant än den uppväxande skogen nedanför tippen. Men det är ingen som ser det eller vet det. För mig som skriver detta känns det inte bra när man ser träden med sina årsskott nedanför tippen växer upp med ca 2,5 dm/år. Om ett antal år har en del av utsikten troligen försvunnit om det inte sker något drastisk. Det är bara att gå ned och gå till den högra sidan av bilden och se ut över bygden. För det var inte länge sedan man dokumenterade bygden med kameran där man kunde se bland annat Karl-Erik  Forsslunds Storgården och Solgården, de är nu gömda bland alla träden och inom en snar framtid försvinner även den före detta folkhögskolan in i grönskan. Vad har vi då kvar av utsikten? Inte ens möjligheten att följa och föra den statistik över när ”Väsman sköljer”, en statistik som började av de anställda på gruvbacken, den har ju hållit på sedan år 1909 under alla år. Men då var det mer öppet ner mot Brunnsviksviken som var en avgörande punk när sjön sköljde. 

Foto: N-E Nordqvist

Anrikningsverket plats går knappast att skönja av den uppväxande skogen då den en gång blev dokumenterad efter en röjning av en privatperson år 2006, idag kan man knappt skymta fundamenten bland snåren. Bilden finns på den här länken, rulla ner en liten bit.

Själva utsiktspunkten har ju inte funnits om inte gruvnäringen en gång i tiden kommit igång på allvar. Den 5:dec år 1840 inmutades gruvan och 12 oktober år 1842 utmålades gruvan igen. Ett litet trevande försök inför framtiden. 

Om vi måste gå längre tillbaka i tiden så hamnar vi med det som är känt i en period under åren 1630-1638 när de första gången började med gruvbrytningen på Lekomberg. Vi får också ha i åtanke att vissa gruvhål till exempel Storgruvan är ännu äldre då man bränt och eldat loss malmen. För när Brunnsviks hytta var i drift så hämtades en del av den lättsmälta malmen från höjderna ovanför Brunnsvik.

Under många år så har man inte mött många utomstående än de som har haft anknytning till bygden och gruvnäringen, som vet något om utsiktsplatsens historia. Nu har ett antal skyltar på privat initiativ kommit upp som berättar om en liten del av Lekombergs gruvas historia.

Men utan gruvnäringen har det inte funnits någon utsiktspunkt. För snart finns det ingen kvar som kan berätta vad de äldre minns och har berättat när de har arbetat inom gruvområdet. 

Text: N-E Nordqvist 2023