Smeden på Hyttbacken i Ludvika

Foto: © N-E Nordqvist 1974

I början av 1960-talet kom jag i kontakt med en av Ludvikas få aktiva smeder. Han hade sin lilla smedja på Hyttbacken i Ludvika. En liten oansenlig liten byggnad som låg inom det område som kallas för Hyttbacken, där det även fanns ett snickeri och ett litet bostadshus. Inom området hade det tidigare varit den plats som blev Marnäs hytta. Där vattnet forsade från sjön Väsman ner till sjön Gårlången och vidare ner genom Strömsholms kanal till Mälaren.
Man var ung i arbetslivet på den tiden och fick gå upp med en skottkärra lastad till smeden flera gånger med verktyg som skulle vässas, bland annat spett och korpar, som arbetarna på Ludvika Kraftverk såg till att slöa till vid den omfattande grävningen för hand för att lägga ner kablar och resa stolpar för hand. För mig var det spännande att se hur smeden i ässjan värmde upp järnet och formade med handsläggan nya vassa verktyg åt arbetarna. Härda om det på nytt. Det var något nytt och lärorikt. Men samtidigt var det lite spännande att gå och se samt lyssna hur forsens brus, när den strömmade fritt. Ett gammalt hantverk som var vanligt förr i tiden men som nu är borta. Nu tog det flera år innan det blev dokumenterat ifrån min sida.
Tidigare i texten har jag skrivit att vattnet flödade ner mot Mälaren. Vem vet om de tidigare bofasta på ön Björkö och ”Birka, vikingastaden” i Mälaren gjorde sina utfärder på vattenleden mot sjön Väsman. Vi vet ju inte hur de färdades men de antas passera Hyttbacken där den strida strömmen av vatten gjorde stopp för vidare färder.
Nu har det i alla fall funnits fornminnen från de som tidigare har levt här, samt även lämnat avtryck i form av grönstensyxor och pilspetsar som hittas. Vilka numera finns på Ludvika Gammelgård.

Text: N-E Nordqvist