Tankar från svunna tider
Ibland rinner tankarna iväg alldeles för fort, ja fortare än man anar så tar de slut. Några rader i alla fall fastnade när man satt på Väsmans is och försökte få fatt i några abborrar som verkade bortblåsta i den nordvästliga vinden, som rådde över sjöns istäckta vidder. Vad som fastnade var den syn från sjösidan över brunnsviksbygden, med sin före detta anrika folkhögskola. Brunnsviks folkhögskola i Borlänge!
Nej, det var inte något som stämde, de anrika byggnaderna finns ju
kvar och Storgårdens mangårdsbyggnad på udden står sig likt. Hela
den hundraåriga historien med skolans verksamhet kändes lite
konstig, när man innerst har fått uppleva liv och rörelse på
skolans område.
Min blick fastnade på något annat, en liten
oansenlig byggnad, byggd av det gråa tegel från Ludvika tegelbruk
och där sanden kommer från sjöns Väsmans botten några kilometer
från där jag satt och trugade de trögflörtade abborrarna.
Lite till vänster från mitt håll räknat, ett staket på en stenkulle. Där uppe på berget kan man inte i nuvarande läge ha en tanke, utan att ha fått uppleva byggnaderna av Lekombergs gruva. Ett hisnande perspektiv finns därmed. Där jag nu satt på isen och och såg upp mot berget, där stod några gruvarbetare och arbetade längst ner i schaktet, cirka 520 meter under sjön Väsmans vattenyta som ligger 155 meter över havet. Där nere i djupet av schaktet fanns inte ens en vattendroppe, torrt så det dammade, berättade en gruvarbetare för mig.
En gång i tiden gav det hopp för framtiden och folket strömmade till som aldrig förr, det var liv och rörelse på gruvbacken, precis som på Brunnsviks folkhögskola. Elever kom och gick och jag kan än idag se i mitt inre hur Vilhelm Gustavsson som arbetade vid gruvan som borrare och som första elev på den nystartade skolan kom gående från hemmet och ner till den nya konsumbutikens mjölkkammare på baksidan av huset med sin kruka för att köpa någon liter mjölk.
Tiden står inte stilla vare sig man vill eller inte. Samtidigt är jag glad att fått uppleva och hunnit med att dokumentera den tid som jag har varit med om. Även om man sitter på sjön och försöker lura en abborre! Vem vet om inte de var klyftigare än vad jag var denna dag då de struntade i vad som erbjöds nu för tiden, när jobben är borta i bygden, är man kanske kräsen i motsatt till de som strömmade till gruvbacken och tog i alla fall de arbeten som fanns på den tiden.
Redigerad 2019-10-21