Väg- och Gränsstenar

Gränssten mellan Brunnsvik och Sörviks skogar 

Foto: ©N-E Nordqvist 2014

Denna gränssten hittade jag av en ren tillfällighet under 1990 under en av många strövtågen i gränstrakterna mellan Brunnsviks och Sörviks skogar. Under många år har den legat bortglömd en liten bit från gränsen mellan de olika skifteslagen. År 1990 bär den inskriptionen 1914 och ett stort B och S.
Nu efter 100 år så står den nu på sin plats igen där gränsen mellan de båda byarna löper i en rak linje ner mot sjön Väsman. Strax norr om Sörviks skola. Hur den kom bort från sin ursprungliga plats är höljt i dunkel, och hur den blev liggande lite på sidan av gränsen är en gåta, med inristningen mot marken.

Stenen markerade ju även på vilken sida som de båda skiften hörde till. Eftersom ett skifteslag är en lantmäteriterm som avser det område inom ett jordskifte förrättas. Termen används i skifteslagstiftningen från 1700-talets mitt när storskiftet infördes och efter hand vid enskifte och laga skifte.

Ett skifteslag omfattade i regel en by, men kunde på vissa håll omfatta hela socknar. Huvudregeln var att den omfattning som ett skifteslag haft vid ett storskifte också skulle gälla vid laga skifte. Skifteslaget betecknar i dessa fall ett geografiskt område, men det händer att man med begreppet också avser delägarna (t ex fiskerättsinnehavarna) av det geografiska området.

Har då det här med skifteslag någon betydelse av idag? Ja definitivt, varje år kommer det upp inom fisket, främst kräftfisket i Väsman där fiskerättsägarna har rätt att bestämma vad som ska tillåtas inom sitt skifteslag.

Gränsstenen liggande på marken

 

Foto: ©N-E Nordqvist 1990

Gränsstenen markerad där den står nu för tiden. Skifteslagsgränsen går från nedre vänstra hörnet och förbi gränsstenens plats-

En gränssten har sin historia 

Foto: ©N-E Nordqvist 2005

En gränssten har en historia som vi vet väldigt lite av, men med andra medhjälpare så har vi kunnat bekräfta att det är en gränsten, som har nummer 16 på en gammal karta. Källan till kartan är okänd, men det finns en beskrivning “ Den 12:te maj 1805 afmättes åfvenväl rågången emot Stensbo by åfrån sistmende eller Longtjerns dammsröset öfver No 13 och 14 till 15 Stora Prästtjärns röset där linnien formerar en trubbig vinkel ågenom dels krökningen å vester öfver landsvägen och röserna No 16, 17 18 och 19 till N:20 som slutligen är lagt tätt intill stranden av föreberörda Wäsman, och hvilka rösens närmare beskrifning af framlive Lantmätaren Anders Dahlberg åren 1770 och 1771 upprättade”.

Den här gränsstenen är cirka 75 cm hög och står efter den gamla lands­vägen mellan Stensbo och nuvarande "Krabbsjövägen" inte så långt bort från det ställe där det står på kartan: "Nybygget" i Ludvika kommun.

För mig är det inte svårt att inse att det är en gränssten, men andra har en liten annan uppfattning. Till exempel väghållningssten. Men då finns det en väglag som kom 1891 och som trädde i kraft 1895. I 30 § heter det angående väghållningsstenar: "Vid ändpunkterna af hvarje till underhåll indeladt vägstycke skola väghållaren anbringa tydliga märken, angfvande den fastighet, som har vägstyckets underhåll sig ålagdt". Här saknar jag den fastighet, som är ansvarig för väghållningen!

Pilen under X:et visar mot det håll som hör till Stensbo skifteslag och för mig det som kallas för "Prästskogen", alltså Grangärde kyrkas skog. På den högra sidan finns ytterligare en pil som visar uppåt, och den följer den nu osynliga rågången mellan de två skifteslagen Stensbo- och Präst­hyttans skifteslag, vilken är utmärkt på Häradsekonomiska kartan från år 1866-67. Men redan långt tidigare så har jag funnit en karta från år 1690 där rågången finns utritad.

 

Foto: N-E Nordqvist

Däremot är det fortfarande ett stort frågetecken för vad de korslagda pilarna betyder. Varför inte landskapet Dalarna som har korslagda pilar men på stenen finns inte kronan med. Den kanske har kommit dit tidigare. Samtidigt är jag inte främmande för att tolka stenen ovanför med den gränsmarkeringen som syns till vänster som ett bomärke. Stora Kopparbergs eller som i dagligt tal nämns Bergviks Skog AB, vilka äger marken till vänster om markeringen.
När jag under 2015 åter kom tillbaka till platsen där stenen stod så låg den på marken, troligt nedslagen av de som slår dikesrenarna rena från buskar och övrig sly, som växer vid vägkanten. Nu står den upprest igen, på samma plats där den en gång i tiden sattes upp som en markering att här går en urgammal gräns som nu är borta!

En väghållningssten

Foto: ©N-E Nordqvist 2015

För att lära mig hur en väghållningssten ser ut så började jag söka efter bilder på väghållningstenar. En del platser, som det skulle finnas sådana här stenar var vid mitt besök borta. Men plötsligt blev det napp! Kameran med i bilen till en plats där jag hade sett en dokumentation som skedde år 2008. Denna sten fanns kvar även vid mitt besök, år 2015. Nu när jag såg denna sten så försvann alla mina tvivel att den översta bilden kunde vara en väghållningssten utan en gränssten. En lösning efter minst 25 år funderingar. 

Text och redigering N-E Nordqvist 2019-11-21/2021-03-29