Väsmans is i månadsskiftet februari-mars 2014


Ute, när detta skrivs har det regnat och morgondagen varslar om snö. Ett typisk väder nu för tiden, men inte förr om åren, då vi var unga och kunde skida mot vissa utsiktsmål under Vasaloppsdagen, första söndagen i mars. Nu för tiden är vädret lite underligt och därmed sjön Väsmans is.
Ännu så har den inte blivit porös på ytan, men det står inte på förrän det börjar bli det vi kallar för ”spikis”. Spikisens främsta tecken är att när du skrapar med foten så lossnar isbitar som tärningar på ytan.
Ännu farligare är det vatten som samlas normalt på kärnisen, vid spikisen rinner vattnet ner i massor av små hål och isen är torr på ytan. Spikisen är för mig början till att sjön Väsman kommer inom en snar framtid att kasta av sig sitt istäcke. Att den gör det, sker lika säkert varje år.
Bilden ovan togs den 27/2-2014 och den 15 mars var sjön isfri från vår inspektionspunkt vid utsiktspunkten Lekomberg. En sammanställning när Väsman släpper sitt istäcke hittar du på den här länken:  När blev Väsman isfri

Det har hänt att isen har varit cirka 40 cm tjock och sett bärkraftig ut men skenet bedrar. Den gången var det lätt med isborren att få upp ett pimpelhål. Isborren gick genom isen ganska fort. Fjorton dagar senare hade sjön sköljt. Sjön Väsman regleras hårt och vinterns istäcke bryts av vid det sjunkande vattenståndet i den strandnära regionen. För närvarande, sista dagen i februari 2017 var vattenståndet 134 cm under normalvattenståndet. Det innebär att det sker rörelse under vattenytan där isen tärs av det strömmande vattnet till ändernas stora glädje under år 2014.
När tillrinningen sker gnager isen av rörelsen. Den i min närhet stora faran finns mellan ön Bockholmens södra ände och fastlandet mellan brunnsviksviken och lekombergsviken. Här ser man hur folk färdas gående, skidåkande, snöskotrar och andra fyrhjulningar utan att veta hur underlaget ser ut. Vattnet är kallt!
För mig är det lite skrämmande. Gå inte på isen i detta lilla sund. Oavsett tidpunkt under den frusna tiden.

Text: N-E Nordqvist