Väsmans is i månadsskiftet februari mars

Ute, när detta skrivs har det regnat
och morgondagen varslar om snö. Ett typisk väder nu för tiden, men
inte förr om åren, då vi var unga och kunde skida mot vissa
utsiktsmål under Vasaloppsdagen, första söndagen i mars. Nu för
tiden är vädret lite underligt och därmed sjön Väsmans is.
Ännu
så har den inte blivit porös på ytan, men det står inte på
förrän det börjar bli det vi kallar för ”spikis”. Spikisens
främsta tecken är att när du skrapar med foten så lossnar isbitar
som tärningar på ytan.
Ännu farligare är det vatten som
samlas normalt på kärnisen, vid spikisen rinner vattnet ner i
massor av små hål och isen är torr på ytan. Spikisen är för mig
början till att sjön Väsman kommer inom en snar framtid att kasta
av sig sitt istäcke. Att den gör det, sker lika säkert varje år.
Bilden ovan togs den 27/2-2014 och den 15 mars var sjön isfri
från vår inspektionspunkt vid utsiktspunkten Lekomberg. En
sammanställning när Väsman släpper sitt istäcke hittar du på
den här länken: När blev Väsman isfri
Det har hänt att isen har varit cirka
40 cm tjock och sett bärkraftig ut men skenet bedrar. Den gången
var det lätt med isborren att få upp ett pimpelhål. Isborren gick
genom isen ganska fort. Fjorton dagar senare hade sjön sköljt. Sjön
Väsman regleras hårt och vinterns istäcke bryts av vid det
sjunkande vattenståndet i den strandnära regionen. För närvarande,
sista dagen i februari 2017 var vattenståndet 134 cm under
normalvattenståndet. Det innebär att det sker rörelse under
vattenytan där isen tärs av det strömmande vattnet till ändernas
stora glädje under år 2014.
När tillrinningen sker gnager isen
av rörelsen. Den i min närhet stora faran finns mellan ön
Bockholmens södra ände och fastlandet mellan brunnsviksviken och
lekombergsviken. Här ser man hur folk färdas gående, skidåkande,
snöskotrar och andra fyrhjulningar utan att veta hur underlaget ser
ut. Vattnet är kallt!
För mig är det lite skrämmande. Gå inte
på isen i detta lilla sund. Oavsett tidpunkt under den frusna tiden.
Text: N-E Nordqvist